Blev förälskad i Röda små blommor, Kina, 2006. En fantastisk, djup film, gjort med en hög estetisk känsla – musik, tempot, kostymer, färger (helt underbara), de enormt starka fyraåriga skådespelarna… En enkel berättelse om vår barndom i totalitära system. Om vår enorma ensamhet, om vuxens makt, om tvång, kollektivism, om vår odödliga överlevnadsförmåga, om vårt medvetande om vad är vad i livet-med livet, om vår längta efter kärlek som vi aldrig fick, om vår medfödda mod, trots alla rädslor, om vårt kurage, glädje, första hemliga känsla av egen kropp, första förälskande trots all skam o skuld de försökte att fylla oss med… Om att inte ge upp, om vår obesegrade längta efter frihet. Om hunger efter friheten. Å, så starka vi är, – barnen från totalitarism, så modiga o visa, så sköra o ömtåliga, så självständiga, så sårbara. Vi, som sprider omsorg o medkänsla runt oss som vi är gudar; vi som behöver inga, litar på ingen; vi som drömmer om kärlek o sol… Kram.
(Bild: från nätet)